Jag är så stolt över mig själv! På senaste uppgiften fick jag ett A :D nu jäklar ska sista uppgiften bli minst lika bra!

Just nu är kulturkalaset i full gång här i Göteborg. Trädgårdsföreningen har en massa aktiviteter för barn, och de finns massvis med saker att hitta på runt om i stan. Så efter öppna förskolan i förmiddags så åkte vi in till stan för att kolla läget tillsammans med tjejernas mormor och moster Nathalie. Vi började med att gå till segwayn där Emil jobbade och provade att åka segway. Linnea tyckte att det var jätteroligt! Vi tog sen en snabb sväng in på Åhléns där jag hittade ett underbart set till Cornelia och fortsatte sedan till trädgårdsföreningen.

Där fick Linnea en ansiktsmålning, en mickepiga som hon själv säger. Vi tittade på uppträdanden, lekte vid Bamsegympan, åkte karusell, fynda böcker på second hand och gick runt och tittade på en massa grejer. Linnea fick välja en heliumballong, en Hello Kitty. Ända fram tills hon skulle "beställa" den så ville hon ha en drake men föll för grupptrycket när 2 tjejer framför henne valde Hello Kitty.

Får nog ta och åka ner någon mer dag innan det är slut på söndag :)

Nu har jag precis färdigställt och lämnat in den fjärde och näst sista uppgiften i psykologin. Till innan helgen är jag klar med kursen och den har då tagit mig 10 dagar att slutföra. Fick omdöme på en av uppgifterna och de blev ett C (vg) och jag är jättenöjd! Trodde aldrig att de skulle gå såhär lätt att få ihop pluggande och hemmaförälderliv, hittills har jag bara pluggat på kvällarna och jag hoppas att de håller i sig :) dessutom så är det faktiskt himla intressant att läsa psykologi. Är inne på om jag inte ska läsa de på högskolenivå istället för socialpedagogprogrammet. De återstår att de, några år kvar tills dess! :)

Precis innan tjejerna gick och la sig så testade jag och Linnea att baka en rulltårta. Jag har aldrig gjort de förut och blev förvånad över hur lätt det var! Vaniljkrämen blev inte den bästa men de krävs övning haha. Och när jag har fått till de och kan göra bra rulltårtor så har jag världens gladaste sambo! Emil älskar dig nämligen rulltårta :)

Jag har börjat handla väldigt mycket kläder på second hand. Kan inte förstå att jag inte gjort de tidigare. De är ju trots allt miljövänligt, inga kemikalier i kläderna, mjukt och skönt och dessutom sparar man så mycket pengar på att inte handla nytt. Idag fynda jag 10 plagg åt tjejerna, en kofta till mig och 4 böcker för 175 kr. På kappahl hade jag fått ett par byxor för samma peng. Dessutom blir jag alldeles till mig varje gång jag har fyndat haha!

Idag tog jag med mig Linnea ut i regnet för att hoppa i vattenpölar. Hon verkligen älskar regn! Vi gick även en runda i skogen och letade efter krokodiler under stockarna haha. Livlig fantasi Linnea har! :D de är himla mysigt att vara själv med Linnea, att få lägga all fokus på henne utan att behöva jaga efter Cornelia <3

Vi bor i hyreshus och precis nedanför vår port finns det massor med svarta och vita vinbär. Det verkar inte som att någon annan har mage att plocka dom så nu har jag plockat en del haha. Igår gjorde jag svartvinbärssaft och resterna blev sump till te. Just nu står de vita vinbären och rinner av och sedan ska det göras saft av dom också. Jag trodde aldrig att de va såhär enkelt att höra saft och att dessutom skulle smaka så gott! :)

Receptet för svartvinbärssaft ca 3 dl (blandas med vatten som vanlig saft)
6-7 dl vinbär
3 dl vatten
3dl socker

1: Lägg vinbären tillsammans med vatten i en kastrull och låt de koka upp.
2: Låt koka i 10 min, blanda med jämna mellanrum och tryck sönder vinbären mot kastrullens kant.
3: Låt det rinna av i 30 min. En kökshandduk över ett durkslag funkar perfekt, ställ en bytta under så att saften samlas upp. Rör inte om eller skaka durkslaget efter att du hällt i vinbären.
4: Häll den avrunna saften i en rengjord kastrull tillsammans med 2,5-3 dl socker och blanda till sockret har löst sig/kokar lätt.
5: Häll sedan upp saften i helst en varm glasflaska. Men annat funkar också.
6: Låt kallna innan den ställs in i kylskåpet.
7: Sumpet som blev över efter att saften runnit av går att lägga i en burk och ställa i kylskåpet för att göra te av. De är bara att fylla en sån te-boll med sump och ner i hett vatten så har man vinbärste, supergott!

Nu är vardagen tillbaka, i varje fall för mig. Skolan startade i måndags och nu är jag i full gång att plugga psykologi. Emil börjar plugga igen om 2 veckor. Skillnaden mellan oss och andra är att våra barn inte har en förskolestart att möta. Däremot längtar vi efter att öppna förskolan ska öppna igen nu på måndag! Då är vardagen igång på riktigt!

Idag var vi iväg till en secondhandbutik inne i stan och fyndade lite kläder till tjejerna. Hittade även ett mjukt och skönt påslakan som jag har sytt matchande långklänningar till tjejerna nu ikväll, får hoppas att dom inte är helt åt helvete i passformen haha. Men man måste ju börja någonstans!

Jag äter frukost i lugn och ro för en gångs skull. Cornelia slängde i sig sin gröt idag så nu leker hon med storasyster på rummet och jag får tid för att äta själv. Det är himla skönt nu när Cornelia har blivit tillräckligt gammal för att gå iväg själv tillsammans med Linnea. Rätt som det är kan jag få 15 minuters lugn mitt på dagen och de har sällan hänt fram tills nu :)

Idag gick vi över till granngården och tjejerna fick leka med sina kompisar från öppna förskolan. Jag och deras mamma satt och hade en intressant konversation angående förskola. Hon har samma tänk som jag och hennes äldsta på 4 år går på förskola 15 timmar i veckan pga talsvårigheter. Hon berättade om samma slags tryck från allmänheten som jag kände för 1 år sedan. De eviga tjatet om att barn måste gå på förskola. Jag älskar att prata med personer som kan föra en neutral konversation utan att någon tar åt sig.

Någonstans i konversationen så kom vi fram till att min situation är ganska unik. Tanken har egentligen inte slagit mig innan men nu gjorde den de. Jag är udda för att jag går emot normen vad gäller dagis och har ganska djupa tankar om uppfostran och barn. Inte nog med det så är jag 20 år och mamma till 2 barn. Jag stämmer inte in på den typiska "unga mamma-stämpeln" för fem öre. Och av dessa anledningar så har jag svårt att träffa nya människor. För de är trots allt svårt att hitta hemmaföräldrar i mitt område och ovanpå de så är jag ca 10-15 år yngre än de hemmaföräldrar som faktiskt finns. De flesta mammorna i mitt område som är i min ålder är typiska "unga mammor" och vi har således inget gemensamt mer än att vi är unga.

Att allt ska behöva vara så komplicerat. Önskar bara att de hade funnits en hemmaby där förskola inte existerade, då hade mina problem varit lösta. Och ja detta med att tjejerna inte går på dagis är mitt liv, de är de jag brinner för och från och med igår kommer jag skriva mycket mer om mitt sett att se på saker och ting.

Jag är så himla trött på att vara en slagpåse nu, en slagpåse för alla "dagisföräldrar". Av någon anledning så är det helt okej för en dagisförälder att kasta skit på en förälder som har valt bort dagis. Om jag som hemmavarande mamma skulle säga precis vad jag tycker och tänker om fulltid på dagis, dagis när de inte behövs osv. Så hade jag blivit slaktad över nätet. Jag är så trött på att dagisföräldrar tror att de är okej att ta ut sitt dåliga samvete eller vad det nu är över mig och mitt val.

Jag blir ständigt kallad egoist för att mina barn är hemma och inte på dagis och har såå roligt, but guess what? Linnea VILL INTE gå på dagis. Hon är tillräckligt gammal för att föra en konversation och hon har tydligt talat om att hon inte vill vara på dagis, hon vill vara med alla barnen på öppna förskolan.

Och vad är detta med att folk ständigt tror att man är ute efter beröm eller bekräftelse så fort man talar om att barnen inte går på dagis. "Oj vilken duktig mamma du är" med ett sarkatiskt uttryck är inte ovanligt att få höra. Sluta fråga den otroligt dumma frågan, "vilket dagis går dina barn på?" Sluta ta för givet att varenda barn som är över 1 år går på dagis. Då skulle du slippa höra mitt svar, och slippa bli provocerad eller vad det nu handlar om.

En vanligt konversation med en dagisförälder lyder oftast som följande.
Dagisförälder: "Vilket dagis går dina barn på?"
Jag: "Dom går inte på dagis"
DF: "Men varför inte, de som är så roligt! Dom lär sig ju så mkt och man måste ju jobba. Hur försörjer ni er då? Mitt barn fullkomligt älskar dagis!"
Jag: "Vi anser att vi kan ge mer än vad dagis kan ge dom just nu. Som de flesta andra, genom jobb och studier. Okej va roligt för han/hon :)"
DF: "Men barn måste ju gå på dagis! Så att dom får träffa andra barn, lära sig att vara ifrån mamma och pappa, bli sociala, leka av sig osv"
Jag: "Okej" för att avsluta en hopplös konversation.

Vad jag egentligen hade velat svara hade varit något i stil med "Nej barn måste inte gå på dagis. Och nej mina barn ska inte behöva "lära" sig att vara ifrån sin mamma och pappa vid 1-års ålder, dom behöver oss hela livet och de behöver verkligen inte lära sig att vara utan oss redan nu. Till vilken nytta liksom? Tror du att vi sitter isolerade dygnet runt och aldrig träffar någon eller gör något? For your information så gör vi nog betydligt mer än vad du gör med ditt barn som går 40 timmar i veckan"

MEN, skulle jag svara så, så hade jag sårat denna föräldern. Men dagisföräldern tänker i princip aldrig så långt att det faktiskt kan vara så att jag tar illa åt mig över att ständigt få höra att de jag gör för mina barns skull är fel. Nu visar jag som tur är tillräckligt med respekt för att inte häva ur mig grejer som sårar andra. Tänk om alla hade tänkt ett steg längre innan de öppnade munnen!